en prinsessas dagbok

Är fortfarande vaken. Inte det minsta trött. Det enda jag har för tillfället är panik, på riktigt. Jag vet inte vars jag ska ta vägen. Allt trycker ner mig just nu. När jag väl har rett ut mitt liv så kommer nya bekymmer. Självklart! Mitt största hinder just nu är skolan. Har ångest varje morgon för att fara dit och har ångest varje vecka över nått skolarbete. Jag är urusel på att börja med saker i tid och därför får jag sen panik då jag måste göra allt på samma gång. I veckan så har jag no prov imorgon, so redovisning på torsdag som jag inte har skrivit klart, svenska prov på torsdag som jag inte heller kan, och sen måste jag göra en so inlämning som MÅSTE vara klar i veckan eftersom den skulle vara inne för längesen. När ska jag hinna göra detta? Träning både imorgon och på torsdag. Och på torsdag måste jag också packa eftersom vi drar till malmberget på fredagsmorgon. Och att jag inte kommer överens med våran no lärare tär på mig psykiskt jättemycket, ni i klassen kanske bara tycker jag är sur på honom men det är för att han har överskridit min gräns och nu brinner jag bara jag hör namnet. Vill inte ha det så. Och kan förövrigt säga att när wallon håller på varenda dag, det är fan inte kul. Jag blir så helvetes irriterad och arg och dom andra bara skrattar. En vacker dag kommer jag börja gråta för att han håller på. Han är inte bara irriterande utan det gör ont i hjärtat och i hela kroppen då han kommer med sina kommentarer. Ni som får vara med om mina utbrott tycker säkert bara att jag är arg. Och det förstår jag. Men jag vet inte hur jag ska göra mig förstådd, vill att ni ska inse hur mycket det river. Så allting plussas bara på nu. Vill gräva ner mig i en grop och aldrig komma upp igen