en prinsessas dagbok

Det som knäcker en är ens egna tankar. Har ni tänkt på det? Ingen annan har så stor påverkan som en är själv. I alla fall jag är expert på att hacka ner på mig själv och ser allt ur en obefintlig synvinkel. Jag tror hela tiden att jag inte duger, att folk bara tycker jag är jobbig och vill egentligen inte umgås med mig, att jag aldrig kommer få en pojkvän igen, att jag är värdelös i allt, osv. Tankarna är oändliga.. Godnatt min emovärld eller nå, vill kunna sluta tänka. För då vore allt så förbannat bra, ryck upp dig fanny!