en prinsessas dagbok

nån vill mig verkligen någonting, så är det!
har legat hela kvällen och skrivit so, duktiga jag. Men sen helt plötsligt så blir min dator svart och det står massa saker typ error och bara en massa koder. Det går inte att göra någonting alls. Fuck life
hade inte heller hunnit spara det jag har skrivit så självklart har allt det försvunnit, det är verkligen inte meningen att jag ska skriva detta!
så hoppas ni förstår min agressation!


igår efter träningen så var det bara hem och fixa sig och sen kom toto och hämtade upp mig, så drog vi till lagfesten på b-lunda.
det var inte så jätte mycket folk där, men det räckte. Vi körde lite lekar, musik, pratade osv. Det var trevligt, vid 12 skulle damerna ut på krogen så då drog alla. Jag, P:ê och löken for hem till löken och pratade och åt nudlar. Sen sov P:ê hos mig, så fick kvalitets tid med henne. Behövdes, har saknat dig vännen!
hände lite pinsamma saker inatt som inte ska tas upp här..haha

idag vaknade vi vid 11-12 tiden, låg och pratade och spelade spel. Försökte även smsa men det gick ju åt fan eftersom nätet var nere sen igår. Sen steg vi upp, gick över till hon och gjorde frukost/lunch/middag och sen kl 5 for vi till norrmalmia och såg tobbe spela innebandy.
efter det for jag hem och duscha, sen har jag jobbat so.

det är faktiskt så att jag har väldigt dåligt självförtroende. Vet inte om det syns eller inte, men det vet ju ni. Varenda gång jag tittar i spegeln så blir jag faktiskt äcklad och irriterad över hur jag ser ut. Det är sällan jag kollar hur håret ser ut eller fokuserar på mitt ansikte.
Blicken dras alltid till underdelen utav min kropp, låren/magen framförallt.
Jag försöker intala mig själv att jag duger som jag är och att mina vänner och pojkvän älskar mig för den jag är och inte över hur jag ser ut. Men det är väldigt svårt att hålla sig i de banorna.
Jag har alltid varit större än alla dom andra, det har bara varit så. Jag kanske borde ha accepterat det i de här laget men det har jag inte.
Och anledningen till att jag har ökat i vikt de senaste åren är för att jag tröstäter. När en del mår dåligt så drabbas dom av anorexi/bulimi men jag har raka motsattsen. Eller egentligen ser vi samma sak i spegeln men vi behandlar maten helt olika.
Ibland undrar jag vilket som är sämst...
Jag skulle kunna döda för att få byta kropp med någon! att slippa vara så onöjd varenda gång man tittar sig i spegeln. För det är faktiskt både ofrivilligt och jävligt jobbigt.

ni tänker kanske att de är väl bara att träna och äta rätt och bli nöjd? men så enkelt är det inte.. jag tränar, inte jätte hårt kanske men jag tränar och rör på mig. Jag försöker att inte äta onyttigt (failade då jag blev sjuk) men ändå får jag dras med detta.
Jag har många gånger gråtit för den jag är och hur jag ser ut. Varför är jag byggd så här och inte som de flesta andra tonårs tjejer?
jag känner att jag skulle vara så mycket lyckligare i en annan kropp...
jag lovar att varenda gång jag sätter mig ner, går förbi någon, ska testa kläder, ska stå framför en folkgrupp, passerar en spegel osv. så är det enda jag tänker på hur jag ser ut. Att jag är tjock och att det är det enda personerna i min omgivning ser.
Jag är inte lycklig av att se ut såhär och därför vill jag ha förändring. Visst kan jag erkänna att jag inte vill vara pinnsmal, jag vill ha bröst, rumpa pch lite kurvor. Men inte så här mycket. Jag vill vara hälsosam

jag vill vara lycklig i mig själv



jag kämpar dagligen med att acceptera min egen kropp. Det här är jag och så här ser jag ut. Hur stor jag än är så är jag fortfarande samma person och hoppas att folk ser det. Men jag vet att folk dömer andra genom deras utseende, kanske inte mina närmaste men de utomstående.
långt där inne vet jag att jag duger. Jag duger precis som jag är, jag är jag och ingen annan!
och när jag lägger en kommentar om min egen kropp så säger alltid vännerna "nä men skärp dig, inte är det så" eller liknande.. Men jag vet att ni inte skulle kunna säga motsattsen och ni kanske inte ser mig på det sättet, men jag gör och jag hatar det.

2 år sen.
2 år sedan jag bodde hos min mamma.
du tror att jag är okej, men du ser bara den hela utsidan.
sanningen döljer sig där långt inne.
2 år sen.

for till elin, hit kom även hanna. Vi tar de lugnt och har inga större planer för kvällen :)
kan inte släppa att det är skola i övermorgon...det gör ont att bara tänka på det!

hanna visade mig en blogg, om en kille som har mått väldigt dåligt. Gick tillbaka till september där han skrev om att han har skärt sig på större delarna av kroppen, varför han gjorde det och hur mycket han ångrar det. Fyfan vilket medlidande man får